Klättra med Hampus: Skrevpost.

I vintras då jag var i Turkiet fick jag ett mail på Lamebook. I mailet var det en kille som frågade om han kunde komma ner och klättra med mig. Han hade semester ett tag och ville likt mig fly Sverige.
Jag, som antagligen var mitt uppe i ingenting, trodde att den här killen var en annan kille som jag inte har någon personkemi med. Jag såg framför mig hur jag svek David när jag ville klättra på en sektor som inte passade honom, hur konstig mat han åt, vilken dålig musik han somnade till och hur mycket han snarkade.
Det blev ett ganska kort mail tillbaka där jag skrev saker som "du får gärna komma ner, men jag kommer antagligen hänga med någon annan".
Vad jag inte visste, var att David inte var David, utan en annan David som jag också träffat snabbt. David som är en så go gubbe.
Som igår, när jag hade gett upp att få försöka på Skrevfångaren. Regnet låg i luften och alla jobbade. Jag ringde David och han var absolut på. Han älgade på de 20 minuterna till sjöklippan. Släpade mig i ett kort koppel fastspänd i selen bakom. Byggde stand medans jag insåg att jag glömt mina torra skor. Arg som man blir viftade jag med armarna och lyckade bli stungen av en geting. "Det här kommer inte hända idag", tänkte jag.
Då kom solen fram. Jag lyckades torka mina skor med ett par strumpor. Getingen var antagligen död, för bakdelen satt kvar, men inte huvudet. Konstiga djur det där. Vad är deras mål med livet, egentligen? Tur man inte är en geting, tänkte jag medan jag gjorde mig fri från selen vid vattenbrynet.
Uppe vid kruxet var jag otroligt kallpumpad, men eftersom klippan var kall lyckades jag nypa mig till tops. Uppe på toppen, efter en HighFive ville jag göra den igen. Som en fransos sa till mig på en led jag en gång projekterade i Gorge du Tarn, (läs med fransk accent)"Ahh this route, yeah it is so funny, I just climbed it twice!"
Andra gången var minst lika fin som första!

Här är lite bilder från David Dahlin.