Detta har hänt...

I våras sa jag upp mig och lyckades som vanligt hamna på ett nytt jobb.
Erik Massih skickade en topo på mail och frågade om jag skulle med till Aladaglar. Multipitch i bergen.
Jag skrev tillbaka "Ja".
Jag var omotiverad men lyckades efter två månaders episk träning och förnedring av bland annat Anna Gärdsmo, en 16 åring som är saddist, att komma i någorlunda om inte bra form.
Vi åkte till Turkiet och upplevde Rolando Larche. Italienaren som inte har några ballar, alt världens största. Jag var rädd, Erik var rädd, Rolando var på andra sidan bergen och skrattade så det åskade runt oss.
Hemma ett par timmar för att byta ut t-shirt mot skjorta, lånad skjorta. Bröllop i Bohuslän. Restorp och Melin blev fru och herrmelin. Vilken skiva det vart, Anders "Ankan" Lanz, med band spelade hela natten lång. Ben-Hurs intro kan inte längre kallas länge. Att de orkade spela låt efter låt, hit efter hit. Grymt bra!
Tillbaka till mitt älskade Solvik och två månader i Stockholm lär har inspirerat mig då jag gjorde en ny link up mellan Assel och IPS. Räven & Korpen. Å för att ingen ska bli sur (Mr. Bosma), man behöver inte klättra den.
Även en nytur som startar i Rocky och slutar i Akapellas ankare blev gjord, No Country For Old Men, 8/8+, mix. Uppenbar linje som jag vet många har sneglat lite på, de flesta gubbar. Massih, Jansson, Wehlin...
Men ikväll hände något extra speciellt.
Jag lyckades släpa ut min vän Olle till sjöklippan för lite umgänge. Tanken var att leka runt, skratta och kanske ett bad. Men på något sätt hamnade jag på Liemannen, en arete längst till höger på stora väggen. Jag har testat dws:a denna tur förra året, men aldrig vågat ta mig förbi första kruxet. Men med en upp pumpad Wehlinare som står på hyllan under och spottar, kände jag helt plötsligt ingen skräck. Vid femton meters höjd har Olle en monolog om hur jag inte bör fortsätta. Men det fanns inte en chans att jag gör om den vidrigaste hälkroken som lagts sedan Appartenance i font http://cafeclimb.blogspot.se/2011/03/den-lilla-fontanfilmen.html 
titta 4,12 in.
Över nästa bulle in i en vidrig spricka med smersteg började jag bli riktigt fokuserad. Olle var tyst. Allt som hördes var kardborren från hans skor, då han simmar bättre barfota. Ett sista move, en chansning och sen lättare till tops.
En av de bästa prestationerna jag gjort, att lyckas hålla ihop det nästan tjugo meter över vattnet, på en vertikal arete med en hylla under. Är fortfarande gira och kan inte sluta le.

Framtiden...
Jobba på min fars hus ett par veckor och sedan dra söderut.
Närmsta framtid...
Solvikolisten i mig skriker.