En torskfiskares bekännelse.

Jag åkte för en vecka sedan ner till Uddevalla för att hämta Erik Grandelius. Det skulle bli några spännande dagar med solsken, sill, RP:s och sill.

Som på en öde ö levde vi i Klättertorpet med förhoppningar att livet inte skulle lämna denna idyll. Ölen i kistan var på kvällarna det vi lugnade nerverna med. Det och salt.

Under veckan har vi diskuterat ordet rigorös, jag hade fel, ordet jag sökte var drakonisk. Ja, vi hade hybris. Vargjakt är okej och norrmän har ett ologiskt språk.

Jag har hönsat runt på massa sjuor och åttor och börjar känna mig stabil. Grejen med kilar är att de sitter alltid lite bättre än man tror. Som en torskfiskare menar. "Kilen är inte OK, men jag vill ju klättra nu. NU!" Inte om två år.

Ticklisten för Erik: Veckans Värsting (förplacerat), Electric Avenue, Gamzati, Goa Brunetter os, Rätt Lätt os, Trampoine, Aid av TorLine. En ny start till Hippodromen. Säkert något jag glömt.

Jag fick göra Torline med monster runout, två års flash, Trampoline os i regn, Fueled by coffe... os, Rätt Lätt 2go, Klart Svår 2go, Gamzati, Sience Friction os. Cannape i en repa os. Har även fallit endel, vilket känns bra.

I lördags fick Erik ragg av en norska, men lyckades med denna blick skrämma iväg henne. Det är för övrigt hennes vin som vi super på då hon gick på toa. Lundapågens miserabla raggningsskämt om någon norrman och blinkers gick inte hem, han försökte då rädda situationen genom att förklara att han egentligen skämtar om socialt underställda grupper, så som homosexuella och invandrare.

Det är tur han är stark, för något annat är han inte.