Att döda en vilodag.

Vaknade med förtvivlan över att det är vilodag idag. Jag var övertygad om att det är tisdag, men icke.
Efter ha vandrat runt lite på måfå, hittat en toalett och druckit lika många kaffe som hela spanska postkontoret, återvände jag med fasa till bilen för att hämta min bok. Vad jag upptäcker då, där efter att ha tryckt på nyckeln till öppnandet av dörren är numer mycket diffust. Surrandet slog emot mig som en glasdörr på fyllan. Det var som att stiga in i ny dimension, en där flugor åter var herrar över denna bedrövliga värld. Jag drabbades av panik. Det spratt lite i hela kroppen och jag var nära på att kräkas. Men svensk som jag är har jag lärt mig att man inte får visa några känslor.
Sedan följde två timmars intensivt städande. Allt åkte ur bilen. Allt. På en grusparkering för snåljåpar. Hittade inte den där gamla frukten. Hittade inte den där gamla blöta handduken. Hittade som tur var inget lik. Hittade ingenting.
När bilen nu var ren, (med lika många flugor kvar) körde jag så snabbt det går med en Kangoo till Lleida. Nedvevade rutor och full volym med Johnathan Richmans falsk sång, skrämde iväg några, tills jag entrade urbaniseringen av detta annars så döda landskap.
Jag spenderade ca 40 euro på flugsprej, flugfångare (en labyrint blandat av vatten och gift), mer gift och till sist något som heter citronella. Öste på allt medan jag var i stan för att nöjd vända åter. Insåg först i rondellen att jag var påverkad av allt gift, vilket jag tycker är det minsta man kan begära av 40 euro.