Att döda en vilodag.

Vaknade med förtvivlan över att det är vilodag idag. Jag var övertygad om att det är tisdag, men icke.
Efter ha vandrat runt lite på måfå, hittat en toalett och druckit lika många kaffe som hela spanska postkontoret, återvände jag med fasa till bilen för att hämta min bok. Vad jag upptäcker då, där efter att ha tryckt på nyckeln till öppnandet av dörren är numer mycket diffust. Surrandet slog emot mig som en glasdörr på fyllan. Det var som att stiga in i ny dimension, en där flugor åter var herrar över denna bedrövliga värld. Jag drabbades av panik. Det spratt lite i hela kroppen och jag var nära på att kräkas. Men svensk som jag är har jag lärt mig att man inte får visa några känslor.
Sedan följde två timmars intensivt städande. Allt åkte ur bilen. Allt. På en grusparkering för snåljåpar. Hittade inte den där gamla frukten. Hittade inte den där gamla blöta handduken. Hittade som tur var inget lik. Hittade ingenting.
När bilen nu var ren, (med lika många flugor kvar) körde jag så snabbt det går med en Kangoo till Lleida. Nedvevade rutor och full volym med Johnathan Richmans falsk sång, skrämde iväg några, tills jag entrade urbaniseringen av detta annars så döda landskap.
Jag spenderade ca 40 euro på flugsprej, flugfångare (en labyrint blandat av vatten och gift), mer gift och till sist något som heter citronella. Öste på allt medan jag var i stan för att nöjd vända åter. Insåg först i rondellen att jag var påverkad av allt gift, vilket jag tycker är det minsta man kan begära av 40 euro.

Spanien

Efter ett beslut om att skippa bouldering (min fot är fortfarande skit), styrde jag mitt rymdskepp mot Spanien. Fick sova vid gränsen då fransmännen har beslutat att visakort inte ska funka på bensinstationer.
Allt är mycket tranquillo och regnet som öser ner stressar mig inte det minsta.
Till min stora förvåning men mest beundran, kan spanjorerna hålla låda även mer än fransoserna. Min teori är att franska skolan bytt ut "engelska" mot "andas genom anus" och kan därigenom prata nonstop.
Det brukar vara jag som snackar och nu blir jag som ett litet barn, tittar storögt på deras byst för att se om jag kan utskilja någon rörelse. Men allt verkar stilla. Som de pratar utan att det sipprar ut någon luft. Eller som didgeridoo musiker. Cirkulärt. Nej, det måste funka som för fransmännen.
En dag när solen skiner ska jag fråga. Men idag ska jag bara dricka café con leche, försvinna i en bok och äta en curry.

Frankrike

Att åka till baguetternas land är alltid lika spännande. Speciellt med en stukad fot och första stopp i Cèuse. Korta dagar, då solen stekte på ovanligt mycket, styrde mig till Gorge du Tarn för att se om min nyvunna uthållighet och förmåga att lösa komplexa flytt onsight gett utdelning. Och visst har det hänt något. Tennessee är sektorn för den som vill känna på pump på riktigt. Första reporna är ca 30 meter och förlängningarna som fortsätter till 70 om man nu tycker det är kul. Härom dagen lyckades jag slå mig upp för Les alier des desir, something something. 55 meter och en dryga tjugo minuter senare firade jag med världens största lössnus och en fuckyou pose.
Jag försöker laga olika rätter varje dag och äter mina vitaminer.
Jean Michelle Jarre gör sig grymt bra i mitt rymdskepp. För kangoon är verkligen ett rymdskepp. Knackar och slår.
Upptäcker ostar som smakar gudomligt och gudar som luktar ost. Tyskar... Som denna, som stod och pissade på stigen. Min första reaktionen blev "ohh grose!" var han svarar, "ja ja, grose, danke kön".