Jag gick ut hårt.

Nu sitter jag i baren efter ännu en vilodag. Senaste veckan har jag nämligen inte gjort annat än lekt kärleks annons, med andra ord, promenerat, virkat, läst någons bok och avnjutit en hel del vin. Har haft semester.

Om nätterna har jag drömt långa drömmar om kossor som jagar mig bland orangea stolar, cyklar med 5 hjul och tallar som har tufor.

Imorn åker jag åter mot ett förhoppningsvis ljusare Sverige än när jag, Tina och Niclas lämnade det. Drygt 20st 8a och svårare i bagaget kan jag inte annat än vara tillfredsställd för ett tag. Nu vill jag däremot inget annat än bouldra! Längtar till damm, skumljus och madrasser. Och en riktig roundkick som visar att jag inte crimpat på två månader. Kanske hinner man med en liten Sverige tripp innan jobbet och verkligheten kickar in.

You must be from Sweden.

How come?

You are all so beautiful and atractive.

Jag har inget i min hjärna. Saker jag tänker på är få. Vardagen är här. Som avbrott lovade jag Klaas, en motiverad man som bultar skitleder, att fastställa graden på en av hans projekt han för tre veckor sedan skickade. Likt Olle W hade det utlovats fina rörelser på ett blankt face med härliga krimpers. Sanningen var ett orensat sva, med sylvassa krimpers. Står man utanför tickarna, som för övrigt inte fanns kvar, rev man ner grus som skulle räcka för att sanda södra Sverige.

7c+/8a till kruxet. Sen tre fina flappers och nära på en amputerad bröstvårta. Nej en stålborste ska jag nog ge min framtida Facebook kompis.

Climbing in Turkey

Nu efter nastan tva manader har i Turkiet kanner jag mig inte nojd. Sliten, ja. Som ett vandrande kollie, ja. Som att en sang skulle sitta fint, ja. Motiverad pa mer, ja. Inspererad av massa goa manniskor, ja. Som att jag ar sugen pa ett kallt och snoigt Sverige, nej. Tyvarr leder denna som sa manga andra resor mot sitt slut.
Men inte an...
Har lite bilder fran leden for dom med de stora underarmarna. Foto, energi och pepp av Jacob Schroedel.