Drog dit, ensam, för att fira en riktig svensson klätterpåsk. Ensamt blev det inte, då Magnus Eriksson tog hand om mig. Med det menar jag att han lurade upp mig på massa klassiker för att sedan ha världens tålamod och psyke att följa på mina ankare. Speciellt då frågor som "om den sitter upp och ner, gör det något?" Nej bättre lärare kan man inte ha.
Han lurade bland annat upp mig på Dynamo, en rak 8, som om man lyssnar till namnet förstår man cruxet. Innan hoppet har man en mässings kil som man lagt blindt vid fötterna, står på smear och hoppar. Potentiellt markfall, ja. Läskigt, ja.
Utöver detta har jag gått massa andra klassiker som; Focus aka Abra kadabra, Masken, Enduro hörnet, Pyspunka, Granitbiten, Hallon, Jamsprickan 2, Goa Brunetter och några fler. Alla Flash/onsight utom Focus. Varför kom jag inte på det här med kil tidigare.
Skitkil vi foten på Dynamo. Foto av Björn Baris Saetnan.
Martin Fransson i nyktert tillstånd.
Johan har även gjort sin födelsedags present.
Olle bultade upp för några årsedan ett projekt som är det bästa jag någonsin klättrat på. Det lades på is ett tag och nu gav han bort det till Johan Luhr i 50-års klapp.
Bilden Olle skickade på en ganska nöjd gubbe.
