torsdag 3 februari 2011

Rätt färdig men rättfärdig.

Sömn är ett betydelselöst tillstånd om man är vaken. Vaken är man. Men nätt och jämt. Det brinner i horisonten. Vid museet 250 meter bort. Ljuset som slår bort allt mörker som varit vardag i flera år. Eller två månader. Ingen stress. Bara zombies som jag. Zombies med nikotin, koffein och B12 brist. Zombies som klättrar på väggarna. Eller på block. Block som är torra. Granit. Sandsten. Jag tittar mig om. Ser inget ljus. Ett moln. Snart är vi där. Vinets och ostarnas land. Ett land i horisonten som ler.