Från skäggige mannen till Pastorn

I måndags började mitt nya liv som låginkomsttagare med massa fritid och lycka i själen. Efter två dagar vila kliade det för mycket i fingrarna för att inte ha en heldag bouldering. Jag svek därför Olle som skulle ut och bulta för att dra till Knutby. Där träffade jag 2x Stefan. (Holm & Rasmussen). Fick se FAn av Inglorius Bastard, aka Sug på den Sammy, satan vad hårt.

Stefan förbi sitten...

Fick en sjukt bra uppfinning av Holm med, the stickler. Kika in på länken till vänster.

Sammy Dahlmans fina Sammy Dahlman är fan bäst ska jag tillbaka till. När man jobbar på det känns det lite som ett utdraget samlag med Michael Moore.

Det gör ont, man blöder och man vet inte riktigt vad man ska ta vägen...

Igår var det dags att joina upp med sendatåget från helvetet (Ljungby). Jimmy och Sebbe. Bruce var även med som kameraman.

På frammarsch.

Jimmy visade denna klockrena arete som han borstat upp i höstas. Efter lite nyfunnen beta där man skickar till en honk, kunde vi sända. Sjukt fint problem. M&M blev namnet, 7C blev graden.

Sebbe alltid på rätt plats.

De obligatoriska poserings bilderna efter sends.

Jimmy visade även Hidden roundkick proj. som inte längre är projekt. Nu heter den Från skäggige mannen till Pastorn. Jag satte 7c+ på den, mest för att den är fin.

Efter detta drog vi till Knutby för att rasta Sebbe. Han skickade både Långa natten och Tussilago. Han är fan min idol utan teckning.

Denna underbara dag kommer även på film på cafeclimb.blogspot.com

Pimp my Fingers

I förgår då vädret såg så lovande ut skulle Hugo komma hit till norkan. Men när man vaknade och såg att det låg en cm snö på backen drog vi till Skallaberg, en nordvänd klippa som visade sig vara svinkall...

Vi körde lite på några sportturer, en 7b som är något av det finaste i graden. Lite hårdare och lite lättare nöps det på med.

Det första vi såg när vi kom fram till klippan var en sjukt fin spricka med bultat ankare. Visade sig vara ett proj. Och vi blev helt till oss.

Jag som erfaren traddare gav mig på den först, med mitt begagnade fast helt nya rack jag köpt av Jimbo Kalsson ett år tidigare.

Jag klättrade, hängde, var rädd som fan. Men gick på ganska bra. En fingrespricka utan teknisk finesse och inga fötter. Bara att dra med köttet. La en cam halv bra, och senare en som inte satt alls. Den åkte ur när jag klippte repet. Föll och rippade den under med. De du Sammy Dahlman, det är lycka det.

Titta, där ska en såndära säkring vara!

Igår drog vi dit igen, med värre väder men torrt vid klippan. Och denna gången satt den. (Efter att tittat ut och tickat vart grejerna ska ligga.)

Pimp my Fingers, 8. Antagligen lite lättare men jag fick ta i som sällan innan.

På backen efter Pimp my Fingers. Sprickan som går snett till vänster i bakgrunden.

Hugo försöker se ut som Doris i Finding Nemo.

Om jag får FA:n hjälper jag dig att byta vinterdäcken.

Så JA Mors lilla Olle, varsågod!

Inget mer gratiskaffe på Statoil!!!

Nästa vecka är min sista som snickare på ett tag. Känns sjukt. Inga mer små skrymslen där man ska trängas med elektriker, målare, ventare, arkitekter som målar fönster i luften och mig själv i tredje person.

Sista veckan har varit go! Mycket klättring.

Först blev det av till Knutby i söndags...

Alexandra i väntan på fika i Knutby.

En vecka sedan då jag började jobba på Martin Franssons arete. Ett sjukt fint problem som har allt som finns. Hårt som Olles muskler, enligt honom...

I tisdags drog jag till Höversby med Erik och Lasse. Fick gjort Guns and Roses på en kvart. Förvånansvärt.

Pistoler och Rosor.

Highballslabb i gråzonen till vad man vill och inte. De du Jens Larsen kan du kalla gråzon.

Erik visar vägen på Samuraj.

Tillbaka till Knutby idag igen. Efter Fredagens session på areten hade jag finbeta och fick gjort den idag. Så lycklig, och rädd. Och för att spinna på rädslan smög jag mig upp som skuggan i mörkret, för Leif Edvin. Fel placerade paddor och utan spot.

Träffade Manne och Pär i knutby. En sittstart jag fick gjord som antagligen inte kommer göras av någon annan.. För jag är fan bäst. Och lika ödmjuk som Sammy.

Väl hemma i Navestad gjorde jag och min kvinna sushi. Bästa sushin i stan.

Sända feber...

Veckan har varit förjävligt seg med huvudverk och feber. Men förra lördagen var jag och Alex inne och hon fick testa på att repa i Norrköping. Gytt.

Söndagen var det dags för Knutby igen, med Erik och två goa gubbar från götet. (en Gumma) Kalle och Frida.

Vi nöp upp Bad Hooker, en efter en... Ett riktigt fint problem.

Erik precis innan skicket...

Läkaren utan gränser...

För övrigt i veckan har jag fått den största flappern som någonsin skådats, och detta inte av klättring. Utan av min Hilti på högsta varv rätt in i pekfingret.

Igår vart det Knutby en sväng och min oskuld togs mellan Höversby och mig. Detta efter nästan deppat ihop av att regnet i fredags slog så hårt mot rutan att man inte kunde somna. Men Robert, Lasse och jag drog ut och det var nästan torrt. Fick göra Prince of thiefs, ett grymt hälkroks problem, och lite annat smått och gott.

Kanske blir det Bråkviksuddklacken eller vad det heter idag...

Highball, lowball och påskägg

Jag, Olle och Krister drog till Olles hemliga ställe, som han inte förstår varför ingen åker till...

Uppvärmningen bestod av att lägga ut paddor och snacka skit. Inget ovanligt, men mycket skit. Jag var först ut på highball klassikern "Mr jag kommer verkligen inte ihåg vad den heter" som visade sig vara ett super face från de gamla indianstammarna. Flash. Sen Krister, också han flash. Sedan Olle, dagsflash!

Krister nynnar "Glassigt, det är glassssssigt..."

Så här lycklig är Olle när han inte behöver vara inne och säkra "friluftsmänniskor".

Olle skildrar en dag i skogen med kameran i högsta hugg.

Förberedelser är a och o inom klättring.

Och tillslut, den obligatoriska hälkroken.